Eriks disputation varade i tre timmar.
Sedan hade jag träsmak i baken...
Nyblivna Dr Wallin :)
På festen fick doktorn ta emot folkets hyllningar, här från Ulf och plasmagruppen.
Mamma och pappa Lindman hade klätt upp sig och ville vara med och fira.
Det ska börjas i tid om man ska bli en riktig akademiker sa Moltas och hängde på och firade.
Efter middagen fortsatte firandet nere i puben där biljardbordet väntade.
Dr. Persson och Herr Ringh ville vara med och fira sin gamle vän.
Doktorn mådde prima! Inga arga miner här inte.
Sedan började trehjulingskampen. Fotografen hade svårt att fånga Percy när han susade förbi...
... :)
Doktorn cyklade runt och sjöng för oss "There is a light that never goes out" med The Smiths för full hals.
Efter cyklingen blev det fotmätartävling. Percy trodde han hade stora fötter men han fick se sig slagen, men av vem tror ni...
jo, den som står stadigast i sällskapet är Johan!
Kan jag få en kommentar David, hur tänkte du här?
Gänget som höll ut till Erik var färdigfirad 4:30.
