För alla er som har väntat och längtat efter den sista delen av trilogin,
här kommer så den sista delen!
Vårt sista stopp, vad vi trodde, var New York.
Gott om höga hus och
långa raka gator finns det i NY. Men det finns ju så mycket mer! Visst sevärdheter, men det bästa är bara att gå runt och strosa.
Utanför FN-byggnaden.
Skulpturen som stod vid World trade center när de föll ihop, men statyn klarade sig med bara några skråmor.
Ground Zero, nytt torn är på G. Ännu högre ska det bli!
Vi lyckades få biljetter för att få gå in i frihetsgudinnan, upp i sockeln, för att få komma upp i kronan måste man boka så där 3 till 4 månader i förväg. Kön till säkerhetskontrollen, den på ön inte den som vi redan passerat för att få åka ut till ön, såg inte så lång ut så vi tänkte att när vi ändå har biljetter... Kön rörde sig knappt, efter en halvtimme kom vi in i tältet där vi trodde att det var säkerhetskontroll, där var det en ännu längre kö!! Totalt stod vi i kö i över en timme. När vi väl skulle kollas så tog de mitt äpple eftersom mat och dryck inte var tillåtet. Dessutom var det kroppsskanning för samtliga. Om ni inte har väldigt mycket tid, nöj er med att gå runt på ön det är inte värt den kötiden!
Så här ser hon i alla fall ut inuti. Resten vi fick se var en utställning om hur den blev byggd.
Sen tog vi båten vidare till Ellis Island dit immigranterna kom. Erik poserar med frihetsgudinnan...
och jag med södra Manhattan.
En helt vanlig kväll vid Times Square. Massor av folk och massor av ljus.
Brooklyn bridge. Äldsta hängbron i NY.
Mitt på Brooklyn bridge finns en gångbana där man kan strosa och ha härlig utsikt över Manhattan.
Detaljstudie av konstruktionen.
Det var kö och säkerhetskontroll för att komma upp i Empire state building också, men inte fullt lika långa och absurda. Det var en kö som efteråt kändes mer värd att stå i.
Utsikt norrut mot Central park...
...o mot södra Manhattan.
Central park kändes verkligen som en lugn oas.
Sjön i norra Central park.
NY, vi kommer gärna tillbaka!
Men man ska inte säga att man inte vill åka hem när man är på väg till flygplatsen! Det kan gå i uppfyllelse och man kan bli kvar i några dygn extra. Då kändes det inte riktigt lika roligt längre. Tack ännu en gång David för hjälp, husrum och sällskap i väntan på att askmolnen skulle skingras över Europa.
