Vinterpromenad

När det var så vackert ute så kunde vi inte hålla oss. På med underställen och gav oss iväg till Hammarskog på vinterpromenad.

Mälaren är frusen i bakgrunden.

Vad Erik tar kort på...

...och vad Monica tar kort på.

Solen fanns där i bakgrunden bakom det vinterprydda trädet.

Mmmmysigt var det! = )

Pepparkaksbak

Jag tyckte att det var på sin plats att den internationella gruppen jag jobbar i skulle få pröva på lite jultraditioner. Det var pepparkaksbak, risgrynsgröt, skinka, lussekatter, glögg och lite annat smått och gott.

Den stora utmaningen blev dock att sätta ihop pepparkakshuset...

Med förenade krafter från några av de mer engagerade själarna kom väggarna på plats.

Magnus pyntade mästerverket.

O nu står det och sprider juldoft på labbet!

Mys i Svaltorp

Den andra advent var det äntligen dags för Svaltorpsmys!

Österängsgatan 14D

Erik och jag har pysslat lite med lägenheten sen sommaren försvann.

Vi gjorde oss av med de gamla sommarblommorna och planterade lite höstigare. Jag ville ha en prydnadskål och valde den. Erik fick välja ljung, han ville ha rejäla exemplar.

Att det skulle vara så svårt att få tag på en röd väggklocka kunde man aldrig tro. Efter mycket sökande hittade vi en på en webshop.

Vi har investerat i en rya till vardagsrummet, Erik friserade den lite så den skulle bli perfekt.

Mmmmysig är den.

Med det nya soffbordet blev det komplett. Tack igen Tes för att du löste gåtan hur vi skulle placera sofforna!

Sängbord var också en följetong innan vi fick tag på. Vi fick för oss att de skulle vara vägghängda och hittade de här som vi ville ha. Att vi sedan har en vägg som slagborrmaskinen inte rår på lät inte skrämma oss. Efter ett misslyckat försök att borra upp dem fick vi låna en Hilti av Uwe, Eriks kollega, och väggen kändes som smör. Tack Uwe!

Vi har även byggt oss en sänggavel. Den är mjuk och go att luta huvudet mot med sina 6 cm stoppning, mmmysigt!

Toppen i norr

Hade bara varit hemma i en dag när det var dags att ta sig till Arlanda igen. Den här gången var det inte till värmen utan norrut som resan skulle gå.

När man får se den här skylten fanns det inte någon återvändå längre. I Nikkaluokta var det på med ryggsäcken och börja knalla.

Vi började knalla mot Kebnekaise men övernattade mitt bland fjällbjörkarna (o myggen). Här är det frukost i det fria.

Vi mellanlandade på fjällstationen men eftersom man väntade dåligt väder mot kvällen var det inte så lämpligt att försöka sig på en toppbestigning dagen därpå. Vi slängde upp ryggsäckarna på ryggen igen och började gå mot Tarfala.

Det blev mörkare och mörkare moln på himmelen och det började blåsa mer och mer. Runt 15 sekundmeter tror vi utan att ta i och inte en buske som hindrade vinden. Sten och mer sten och fjällstugan som vi hade som mål kändes långt bort.

Vi hade tänkt tälta på natten men när vi kom fram kände vi att det nog var bäst att sova i fjällstugan. Det snöade i juli!

Tarfala var en mäktig plats, det var synd att det inte var klarare väder så vi hade sett bergen som slöt sig runt sjön. Det var isflak kvar på sjön och mängder av glaciärer.

När vi vände tillbaka morgonen därpå klarnade det lite på så vi fick se lite mer av bergen.

Det var i alla fall en lätt väg att ta sig dit på, särskilt med 15-20 kg på ryggen som ändrar hela tyngdpunkten.

Dagen därpå var det dags för det som fört oss till fjällen. Erik fick i disputationspresent en toppbestigning med guide av Kebnekaises södra topp via den östra leden.

Den första biten var brant och man fick upp pulsen rejält. Vi var en grupp på 9 pesoner plus två guider som gav oss iväg.

På vägen mot toppen gick vi över Björlings glaciär. När vi skulle gå över glaciären blev vi ihopbundna med rep. Om en av oss skulle falla i en glaciärspricka så gjorde resten också det eller hur det nu var.

Björlings glaciär, 150-200 meter is och snö.

Efter att sedan ha klättrat upp för en 158 meter hög bergsvägg hade vi bara 40 minuter kvar till toppen. Det var inte en så katig Monica som klättrade på berget... men tack vare guiden Sebastian så klarade till och med jag det!

Toppen i sikte.

Sebastian , den bästa guiden!

Vi på toppen!

Utsikt på toppen.

Sen skulle man klättra ner också...

Men det fanns platser att mysa på när man klättrade också.

När vi kom ner fick sig Erik (och jag) lite Whiskey.

Erik tar vatten i en vattenkran.

Dagen därpå tog vi en tur i dalen nedanför Kebnekaise.

Det var så vackert!

På vägen hem övernattade vi bland fjällbjörkarna igen. Det var inte kallt, kläderna är mot myggen som det fanns gott om bland träden.

Santorini

Första veckan av semestern drog vi till Santorini med Lennart och Gunilla (Eriks föräldrar). Det var någon av dem som hade glömt bort att hon fyllde år så vi åkte bort istället.

Utsikten från balkongen by day...

...and night.

Vi hyrde bil en dag och såg oss om på den lilla ön. På södra ön är det mycket vinodlingar annars är det turism och åter turism. Men det fanns gott om helt underbara utiskter. Här en av de bästa utsikter man kan ha -familjen Wallin!

Fira, den största staden ligger på en sluttning ner mot havet och i trapporna ner mot vattnet kunde man rida åsna. Vi hade tänkt gå ner men vi kom inte ner, vi kom inte förbi åsnorna! Man utvecklade nästan åsnefobi när man blev helt omringad av dem.

Moncan i Fira.

Man kan lätt förstå varför Oia är ett av de vanligaste grekiska vykortsmotiven.

På en höjd intill där vi bodde fanns gamla lämningar från en stad. De äldsta var från runt 3000 år före krisus. Här en teater med skaplig utsikt, man kan ju fundera på vad vi gjorde här i Sverige när grekerna spelade teater.

Utiskt över Kamari, där vi bodde.

Den svarta lavastensstranden.

Badbrud