Hade bara varit hemma i en dag när det var dags att ta sig till Arlanda igen. Den här gången var det inte till värmen utan norrut som resan skulle gå.




Tarfala var en mäktig plats, det var synd att det inte var klarare väder så vi hade sett bergen som slöt sig runt sjön. Det var isflak kvar på sjön och mängder av glaciärer.
När vi vände tillbaka morgonen därpå klarnade det lite på så vi fick se lite mer av bergen.
Det var i alla fall en lätt väg att ta sig dit på, särskilt med 15-20 kg på ryggen som ändrar hela tyngdpunkten.
Dagen därpå var det dags för det som fört oss till fjällen. Erik fick i disputationspresent en toppbestigning med guide av Kebnekaises södra topp via den östra leden.
På vägen mot toppen gick vi över Björlings glaciär. När vi skulle gå över glaciären blev vi ihopbundna med rep. Om en av oss skulle falla i en glaciärspricka så gjorde resten också det eller hur det nu var.
Efter att sedan ha klättrat upp för en 158 meter hög bergsvägg hade vi bara 40 minuter kvar till toppen. Det var inte en så katig Monica som klättrade på berget... men tack vare guiden Sebastian så klarade till och med jag det!



Den första biten var brant och man fick upp pulsen rejält. Vi var en grupp på 9 pesoner plus två guider som gav oss iväg.


1 kommentar:
Härligt att ni fick det så fint!
Och tack för senast. Det fanns hjärterum så vi fick plats =)
Kram kram!
Skicka en kommentar